Apartheidens historia i Sydafrika
Ända sedan början av 1900-talet fram till 1948 fanns det många afrikaner som ansåg att engelsmännen, som utgjorde ungefär 60% av Sydafrikas vita befolkning, diskriminerade den övriga befolkning och då främst den svarta ursprungsbefolkningen. Sydafrika upptäcktes av européerna 1488 och under 1600-talet började området koloniseras av holländarna och senare i början av 1800-talet av Storbritannien. Liksom i många andra afrikanska länder behandlades ursprungsbefolkningen mycket illa och många stridigheter ägde rum om vem som skulle ha rätten till olika områden. Även om Sydafrika blev självständigt 1910 var det fortfarande den engelska folkgruppen som styrde och hade makten i landet.
Ursprungsbefolkningen hade inte samma rättigheter som de vita. Man fick inte gå på samma skolor och universitet, inte använda samma toaletter, dörrar eller parkbänkar, om en vit klev på en fullsatt buss så skulle en svart ge sin plats åt honom. Det fanns alltså många som var upprörda över engelsmännens styre redan innan valet 1948 när apartheid införlivades.
Partierna för apartheid
I valet 1948 ställdes det regerande partiet United Party mot en koalition med Nationalistpartiet och Afrikanderpartiet. Nationalistpartiet arbetade för att de vita i Sydafrika skulle ha makten, de var emot att Storbritannien skulle ha inflytande över landet och att ursprungsbefolkningen skulle vara med och styra. Afrikanderpartiet stödde Afrikanderna som är den holländska folkgrupp som fanns kvar i Sydafrika efter den holländska kolonisationen. Koalitionen gick till val med att de skulle säkra de vitas fortsatta styre i Sydafrika och eftersom de allra flesta röstberättigade i Sydafrika var vita komma de till makten med sitt system som de kallade apartheid.
